emsi.bloggsida.se

Hej alla läsare om jag fortfarande har några!
jag har gjort lite nya förändringar och startat en ny blogg.
emsi.bloggsida.se
 kom och besök den! 
 KRAM

Min kära väninna Marlene

var på besök hos mig i helgen. Det var sååå mysigt att träffa henne. Vi tog en sväng ut på avenyn på kvällen och bara pratade om allt, hon är så go. 

Idag vaknade

jag nästan utvilad. De senaste dagarna då vi fått en liten rutin på dagarna med den lille så har Julian sovit mycket bättre. Det är mat var tredje timme, och att inte fuska med det. Sedan sover han och är glad mest hela tiden. Igår var min sambo på klätterlurs medan  jag  och Julian och tog en promenad upp till Tobbe för att hälsa på. Vi drack lite kaffe och pratade, vilket var mysigt. Julian spydde ner min strumpor så det slutade med att jag fick gå hem i Tobbes strumpor. Efter klättringen kom Christian dit. Han hade köpt en parfym och en lypsyl( beroende) till mig. Den parfymen hade jag önskat mig  flera år. Oj nu vaknar min lilla blomma, vi ska snart ta en promenad och i kväll ska jag dansa på salsakurs. 

Tillbaka på bloggen tror jag!

hej hopp! 
nu äntligen kan jag skriva ett par rader. Eller äntligen och äntligen, lusten till min blogg har varit lite sänkt sen jag fått barn, min lille pojk. Han är så superfin och vacker att det gör ont i hjärtat av kärlek, hur går det ihop?  
En sådan liten varelse, en sån liten människa, en sådan underbar liten krabat kan sätta sådana griller i skallen på än. Att få barn är det läskigaste som finns, inte att föda barn utan få barn, ha barnet, det är grejer det. Men det är läskigt och så underbart. Igår hämtade jag en bröstpump på BB och fick se några av mina barnmorskor som jag hade under förlossningen och BB. En kvinna som både jag och Christian hittade moderkänslor för. Christian fick känslan av att vilja krypa upp i knät på henne och lägga sig i fosterställning. Hon hade ett otroligt lugn över sig.
Och där på BB vankade nyblivna trötta  mammor med sina kycklingar. Barnmorskan tyckte att Julian var en stor kille.
Det tycker ingen annan. Han är så pytteliten säger alla...men nu väger han snart fem kilo så pytteliten är han inte.  Min lilla plutt har ont i magen och är lite snorig idag. Igår låg han i vårt nya babygym och sådär när man minst anar tittade han min djupt i ögonen och log det mest glittrigaste leende han kunde komma på. 
Han kan konsten helt enkelt! så det är
tur att han ännu bara är en liten bebis
Visst är jag söt?

Julian tre veckor

Jag har inte bloggat på ett tag. Det har varit fullt upp med att ställa in sig i den 
turbulenta underbara mammarollen, föräldrarrollen. Men här får ni lite nya bilder på
Julian. Min underbara älskade son...

vackra morfar och lilla julian


mina två vackra pojkar

 

Min förlossning

Det har gått en vecka sedan jag födde barn. Min kropp känns finare och renare än vanligt och mitt hjärta har en ro i själen, livet känns annorlunda, världen varmare, allt runtomkring mig vackrare, ljusare, kärleksfullare och mera värdefullt. Ingenting känns som förut. 
Att någonting så litet kan väcka mycket liv och värme i själen. Han är en skapelse vackrare än livet. 
Att föda var det mest vackraste , spännande och roligaste upplevelse jag varit md om och så här gick det till:
Dagen innan du kom Julian, så hade jag svårt att sova, låg och vred och vände på mig i sängen, svårt att vända mig och svårt att slappna av. Vi hade en tid hos barnmorskan på morgonen men  bokade av den på grund av min trötthet. Jag pratade länge med en barnmorska i telefon och fick en ny tid nästa dag. Tidigt nästa morgon, i gryningen började jag få en känsla i rygg och ljumskar som jag inte haft tidigare. Det gjorde mer ont, nästan som mensvärk och det började komma regelbundet. Klockan 08.00 hade vi rutinkontroll på Barnmorskegruppen och jag och min sambo hade hyrt bil och körde dit. Väl där tilltog värkarna ännu mer. Min barnmorska frågade om hon fick känna om jag var öppen något, och när hon lyssnade på din hjärtljud så sa hon att det lät annorlunda. Hon sa att 
hjärtljuden lät annorlunda när det snart var dags att föda. När hon undersökt mig konstaterade hon att jag var 2.5 centimeter öppen. Det var då jag förstod att det snart var dags och att värkarna hade börjat. Barnmorskan sa till mig och Christian att åka hem och vila och sova så mycket som möjligt. Egentligen skulle vi åkt och handlat till Nyår eftersom vi skulle ha nyårsfest hos oss. Men vi förstod då att detta förmodligen inte skulle bli av. 
Väl hemma åkte Christian och lämnande bilen vi hade hyrt. Jag själv gick på toaletten och såg då att jag fått min teckenblödning, och strax därefter började värkarna bli allt starkare, intensivare och det började göra väldigt ont.
Ganska snabbt började värkarna göra så ont att jag ringde barnmorskan. Hon tyckte jag skulle stanna ett tag hemma till. Hon sa:  När det gör så ont att du skiter i vad jag säger då är det dags att komma in.
Vid 14 tiden stod jag knappt ut. Jag sa till Christian att jag orkar inte längre vara hemma, att jag behöver ha något för smärtan. Jag hade svårt att sitta upp. ligga ner,  äta och klä på mig. Strax innan 15.00 beställde vi en taxi och så åkte vi in till förlossningen. Jag hade svårt att gå in själv på förlossningen och tänkte att hoppas det snart är över, att det går snabbt nu. Väl inne på förlossningen fick jag och Christian komma in på ett undersökningsrum där det undersökte mig och observerade värkarbetet och barnets hjärtljud under 30 min. 
Där hade jag så ont att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Britsen jag låg på var obekväm och jag kände mig lite rädd och chockad av den starka smärtan. Efter  30 min fick jag träffa min första barnmorska. Hon var himmelskt underbar och fick mig att slappna av. Hon undersökte mig och konstaterade då att fostersäcken tryck gjort att jag nu var fullt öppen. Strax därefter gick vattnet och det var som en fontän. Det forsade ut. 
Barnmorskorna sa att nu är det dags och så blixtsnabbt så hjälpte dem min in på förlossningsrummet. Där flyttades jag till en sjukhussäng, som var mjuk och skön. Vattnet fortsatte rinna och nu släppte den värsta smärtan. Barnmorskan undersökte mig igen och sa att jag nu hade livmodern dragit ihop sig till sex centimeter, 
Rummet jag låg i var rogivande och fint. Jag kände mig lycklig och avslappnad. Barnmorskan gav mig lustgas och den var helt underbar. Värkarna kom och gick och jag kämpade på med lustgas, andning och otrolig kärlek från Christian som sa att jag var vacker och duktig och tapper hela tiden.  Barnmorskan sa att jag verkligen gick in mig själv och att jag var helt inne i ett krystarbete. 
Barnmorskan sa att att jag öppnat mig snabbt och att det ibland kan bli en chock. Chocken släppte dock när jag fick lustgas och jag började då gråta av lättnad. Jag hörde barnmorskan säga till Christian att lustgasen ofta kan göra att man blir ledsen och att det är helt normalt. Smärtan började dock bli värre och jag kunde se på en monitor barnets hjärtjud och mitt eget värkarbete. Vid 19.00 ca provade dem akupunktur på mig som smärtlindring men det funkade inte alls. Jag sa då att jag ville ha ryggbedövning. En timme senare kom narkosläkaren in, som också var helt underbar och satte en ryggbedövning. Christian sa då att jag nästan var helt borta, hög av lustgasen och av smärta.  Jag minns att jag satt upp, Christian  och barnmorskan stod framför och höll i mig eftersom jag inte orkade göra det själv. 
Läkaren satt bedövningen och en stund senare avtog smärtan nästan helt och förvandlades till krystvärkar. 
Det var himmelskt att se hur smärtan ökade på monitorn medan jag själv inte kände någonting. Krystvärkarna kändes otroligt intensiva och som om jag behövde göra nummer två på toan. Jag hade svårt att inte krysta eftersom det var så skönt. När jag legat med krystvärkar, bytt barnmorska ,  blivit matad med glassdrinkar och saft i ca 5 timmar utan att öppna mig mer så sa barnmorskan till mig att mitt barns hjärtljud började gå ner och att hon ville ge det  två timmar till, sen fundera på kejsarsnitt. Christian masserade mig hela tiden, pussade, kramade och gav mig kärlek och kraft att fortsätta stå ut i krystvärkarna. Barnmorskan höll mig i handen och var också stöttande och underbar. 
- Han är ensvis sa jag jag till barnmorskan. 
- som sin mor sa, barnmorskan. 
En läkare kom in och undersökte mig och sa att barnet låg med ansiktet upp och att det var därför jag hade krystvärkar hela tiden. Dem satte värkstimulerande dropp, och en elektrod på barntes huvud för att se hur dem mådde. Barnet verkade må bra och läkaren sa att det inte var någon fara. Själv var jag mycket hög på lustgasen och kämpade på. Två timmar senare så hade jag äntligen öppnat mig lite mer. Jag fick sitta på en pilates boll för att vidga bäckenet. En timma till gick och barnmorskan undersökte mig, Då hade jag öppnat mig ännu mera och Christian och barnmorskan kunde se huvudet. 
- Den har svart hår, sa Christian lyckligt och jag ser huvudet. När jag hörde det började jag nästan gråta. Vid 04.00 så var det äntligen dags. Barnmorskan började göra ordning för att du skulle komma ut. Hon ringde sedan på klockan på mer personal. 
Sedan krystade jag för kung och fosterland. Jag lät som en arg tjur. Det var oanade krafter som tilltog och det var fantastiskt. Jag kände ditt lilla huvud sjunka ner i bäckenet och det var som om att krysta ut en fotboll. 
Det gjorde inte ont, men det spände och var obekvämt. 
- Jag behöver inte göra något, du krystar ut honom så bra själv sa barnmorskan. Mellan mina ben såg jag två barnmorskor, en undersköterska och Christian. Det var en fantastiskt upplevelse. Jag var het inne i mig själv. 
Det var som en hejaklack mellan mina ben. Det var tryggt och alla såg så glada ut. 
- Vid nästa krystning så kommer han sa barnmorskan. 
och vid nästa krystning så kom huvudet och så fick jag krysta en gång till för att få ut axlarna. Sedan min älskade Julian kom du upp på min mage. Den känslan går knappt att beskriva. 
- Vad vacker han är , vad vacker han är sa Christian. Jag kysste det ditt huvud.
 Du var varm och hal och luktade ljuvligt Jag såg direkt att du var en pojke och jag blev så lycklig. Du skrek inte. Barnmorskorna skrattade och gratulerade. 
- Du ska heta Julian, det är en Julian sa jag till Christian. Christian nickade. 
Christian höll honom, pussade på honom. 
Dem två barnmorskor som jag hade var helt underbara. Jag hade aktivt förlossningsarbete på 12 timmar och jag och Christian prioriterades ett familjerum på förlossningen på grund av den långa förlossningen. 
Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som när du föddes Julian, och att föda dig var den mest häftigaste , finaste, roligaste, och spännande upplevelse jag varit med om,  och kunde jag skulle jag gärna göra om det igen. 
Jag älskar dig Julian och Christian. Tack Christian för att du gav mig denna underbara skapelse. Livet är har fått en helt annan dimension. Jag älskar er. Min familj.

Julian mitt älskade barn

Det var han , min älskade son som låg i magen. Klockan 03.18 kom vår son till oss. Nu snart en vecka senare har jag vårt att förstå att jag har ett barn och att han är min , vår. Ett litet oskyldigt knyte helt utlämnad i vår omsorg, kärlek och omvårdnad. Så mycket känslor, så mycket kärlek, så mycket liv och så mycket ansvar. En blomma, ett mirakel, en kärlek större än någonting annat, där orden Jag äskar dig inte är tillräckligt. 
Aldrig har jag fått en uppgift i livet som är så tydlig. Jag är så lycklig, så full av glädje och kärlek. Nu börjar livet, det är så det känns, och det är svårt att förstå att du inte alltid har funnits hos oss. 
Jag älskar dig Julian, och du är det absolut finaste som hänt mig. Välkommen till oss. 

ÄLSKADE JULIAN FÖDD 30 DECEMBER 03.18

Välkommen VÅR älskade Julian 

NO BABY YET

Ingen bebis ännu, men mycket med förvärkar. Det har varit fullt upp under jul men det kommer in lite bilder snart! 
Nu är det 3 dagar kvar till förlossningsdatum men vad jag hört så kan den lika gärna komma idag som om en vecka...men nu är jag trött på magen och vill ha den hos mig.
God jul på er allihopa och snart ett Gott Nytt åt..

Men hallå

Kan inte den där ungen komma ut snart? Vad är det som är så kul därinne egentligen, som gör att den hellre väljer att simma i den där påsen?. Hela natten låg jag med förvärkar och min sambo sa att jag gnytt från och till i sömnen, Men ännu gör det inte tillräckligt ont. Jag längtar efter denna fysiska smärta så mycket. Det är väl de enda gångerna då den falska mens- smärtan kommer kännas som en befrielse. Har inget minne av att jag kände så under tonåren. Sedan på em traskade vi till barnmorskan och fick ännu en gång pusta ut av att veta att barnet mår lite för bra där inne i min lilla liv- moderpåse. Självklart har jag också gått på de där huskurs myterna om att Indiankvinnorna fått igång förlossnings genom hallonblads - te, som innehåller kärleksörten Oxytocin,  så det var jag ju också tvungen att lägga ut pengar på. Så nu sitter jag här och dricker det, vilket smakar helt himmelskt ljuvligt så det tänker jag fortsätta med oavsett. Min sambo har köpt ett nytt krigs Wee - spel och är lycklig som ett barn. Julklappar har vi också lyckats få med i planeringen under dagen.
föresten nu kom jag på något!? kanske man kan lägga te påsen under läppen som en snus. Det borde ju gå. Det måste ju ändå vara mer effektivt??? 
Inte vackert men jag måste prova. Puss

Så var dem små lysmaskarna uppe..

efter svordomar  och envisa sammandragningar fick jag äntligen upp dem vita amerikansk - insperareade stjärnlysdioderna i gardin stången, tänk att något så enkelt kan vara så klurigt att sätta upp. Ett tag kändes det omöjligt. Och när jag väl fått upp julpysslet så funkade dem inte. Kontakten var så klart inte i.  Så nu funkar det. Är det jul så är det och då ska det upp. 
Nu spelas det allt från Salsa,  saxofon och Kenny G: s  julskiva för min salserande bebis. Jag har lite dåligt samvete, känns som jag spelat för lite musik för de lilla fostret. Så nu öser jag extra mycket. 
Nu ska jag äta  risgryns gröt, se lite film och njuta av julsträrnorna i gardinstongen innan nästa julpyssel - pass startar. Allt för att den lilla sprattlande bebisen skall vilja komma ut till oss. 
 

Emmas nyårslöfte- lista

I dag ska det pysslas om i hemmet.  Jag har fått den där nesting nesting känslan som det sägs att man ska få i  slutet av vänta - barn - stadiet, men först tänkte jag fundera lite på min nyårslista med nyårslöften. Det här året ska jag ha en sådan, skit samma om det inte går. Jag tänker göra mitt bästa. Bättre kan det inte bli!
Här börjar Listan!
- Ta hand om mig själv och mina vänner
- Vara mig själv och inte vara så förbannat anpassningsbar
- Inte bry mig så mycket om vad andra tänker och tycker
- Skriva skriva skriva
- Bättre självkänsla
- Dansa salsa och orientalisk dans
- Älska och pussa, hångla och ta hand om min Christian ( redan bra på detta)
- ÄLSKA, älska och ännu mer älska mitt älskade barn ( som ännu inte är född)
- Inte bli bitter och sprida skit 
- Tänka positivt och ge mycket kärlek
- Träna
- Göra roliga saker, pussa min bebis och säga att jag älskar dem jag älskar ofta
- Inte oroa mig 
- Laga god mat hemma ofta
- Sätta nödvändiga gränser
- Vara en kärleksfull och bra mamma
- Inte glömma bort min partner på grund av bebis
- Inte glömma bort min bebis på grund av partner
- Inte dricka sprit
- Dricka vin
Fortsättning följer nu ska jag sätta upp lysande stjärnor i hemmet 
PUSS

Tack underbara kärleksblommor

u
för att ni gjorde dagen, kvällen så underbart mysig! 
Först Ikea, fantastisk mat, godis, julstämning, ert ompysslande hemma hos Mattias,  så att jag fick känna mig som en riktig lyx - gravid!
Värmekuddar och mjukiskuddar, allt för att jag skulle ha de skönt och bra för ryggen. Linda och Mattias : maten var helt super! En familjekänsla blev det igår och det känns så tryggt att ha er omkring mig när det snart kommer en liten ny  medlem till gänget. Ni är så fulla med KÄREK! 

RSS 2.0